Ond Bostad - vad drömmer vi mardrömmar om idag?

En gammal dröm som förvandlats till en mardröm. Vilka är då dagens mardrömmar? Vad oroar man sig för i sitt hem? Här följer fyra exempel på vad vi kanske fruktar:
 

”Du blir väl inte sittande med svarte Petter” står det i en tidningsannons från en av de större mäklarfirmorna. Din bostad representerar inte bara ett känslomässigt värde utan också ett ekonomiskt värde. När en lyckad försäljning av en bostadsrätt som brant stigit i värde beskrivs som en vinst på lotto, så är det inte utan att man börjar se om sina insatser. Vad skulle kunna få min bostad att stiga i värde? Nya tapeter? Homestyling? Bulldoft i köket? Och i så fall… vad skulle få värdet att sjunka? Fallerande service i närområdet? Vanskötta omgivningar? ”Fel” sorts grannar? ”Gettofiering” är ett ord man sällan använder i bostadsannonser, men vilken mäklare vill inte kunna erbjuda sina spekulanter en stabil, trygg och förutsägbar bostadssituation. Det Perfekta hemmet kan vara värt nästan vad som helst nuförtiden.

När man bygger nya bostäder idag är tillgänglighet en viktig faktor som granskas i samband med bygglov. Bostäder utformas enligt normer och riktlinjer för att möjliggöra ett vardagsliv för tillfälligt eller permanent rörelsehindrade (med betoning på rullstolsburna). Den otillgängliga bostaden är en vardaglig mardröm som lever hemma hos äldre som så länge som möjligt försöker bo kvar i sin egen bostad medan rörligheten minskar och hos dem som råkat ut för en skada och som kanske ställs inför faktumet att de inte bara måste byta livssituation utan också bostad. Nu bygger vi nya bostadsrätter för en generation av nyblivna eller blivande pensionärer som ännu pigga flyttar från villan (som de flyttade till när de flydde betongförorten någon gång på 70-talet) för att leva ett aktivt cityliv. Samtidigt som äldrevården rustar sig för att ta emot den stora efterkrigsgenerationen som snart blir gamla så räknar man med att äldre ska kunna och vilja vårdas i sina egna hem i allt större utsträckning.  Om tio, femton kanske tjugofem år kommer vi att se hur bra eller mindre bra vi lyckats forma hem för åldrade, svaga och sjuka.

Sektion hämtad ur  Camilla Anderssons examensarbete.

I sitt examensarbete vid KTH arbetade arkitekten Camilla Andersson utifrån statistik fram olika bostadslösningar som sedan också ställdes ut vid Arkitekturmuseets utställning ”Ab-norm” i början av 2007. Där fanns bland annat en misshandelslägenhet: nästan helt sluten mot omvärlden med så gott som alla inre väggar genomskinliga. Detta ska representera den isolering och övervakning som kan finnas i ett misshandelsförhållande. En konkret form åt en mardrömsvardag en del lever i. Det är ett statistiskt faktum att  hemmet är den farligaste plats en kvinna kan vistas på. Det offentliga rummet må var sexualiserat men i det privata rummet kan ingen höra dig skrika. När ”mitt hem är min borg” åter blir ett aktuellt uttryck och privatlivets vikt ökar kan också risken för isolering och utsatthet öka.

Och så finns ju den största bostadsmardrömmen: ingen bostad alls. För det var länge sen miljonprogrammet hade löst bostadskrisen. En ny generation av unga som söker sin lycka i större städers arbetstillfällen, utbildningar och kulturliv har idag format en stor illegal bostadsmarknad i andra och tredjehand utifrån sina drömmar om ett innerstadsboende. Bilden av andrahandshyresgästen är en yngre storstadsromantiker som tycker det är värt att inte kunna svara med sitt eget namn i telefon för att slippa bo långt ute i någon gudsförgäten förort. Men det är inte bara det, utan samtidigt som hemlösheten de senaste åren har blivit mer synlig är det många som hamnat utanför en allt strängare bostadsmarknad på grund av bristande referenser, betalningsanmärkningar och mindre stabila livsvillkor. 

Vi vill inte att vårt hem ska vara en ekonomisk förlust, eller en plats som hindrar oss och stänger oss ute från vardagen. Vi vill inte att det ska vara en dödsfälla, eller ett fängelse, men framförallt vill vi inte förlora det.  I en värld där det perfekta, trygga, privata, egna hemmet hyllas, skapas och reproduceras dessa mardrömmar. Så hur kommer vi undan? När det till slut inte går att fly längre in i det  perfekta, trygga, privata, egna, då kanske vi måste släppa våra nuvarande ideal och titta upp och se oss om efter andra. Kan något som inte är helt perfekt också vara bättre? Kanske kan trygghet uppnås på andra sätt också? Det slutna privata måste väl inte alltid stå i skinande kontrast mot det öppna offentliga? Och vad som är eget får vi kanske omvärdera…

Så drömmar skapar nya mardrömmar och mardrömmar driver fram andra, nya, bättre drömmar i en till synes evig cykel. Den onda bostaden är med och formar den goda och i varje god bostad bor redan fröet till nästa mardröm. Det är något att tänka på när man bläddrar i dagens glättade heminredningsmagasin. Vad är det egentligen vi försöker besvärja genom att glupskt sluka bilder av harmoniska interiörer, kreativa idyller och eleganta stilleben av gedigna material? Vad är det som städats undan, torkats bort och gömmer sig i garderoben idag? Något som kommer att påverka morgondagen...

Lästips:
Camilla Anderssons examensarbete som man kan hitta på www.arkitekturmuseet.se/utstallningar/abnorm/
Edward Blakely and Mary Gail Snyder “Fortress America: gated communities in the United States” 1997
Nan Ellin (editor) ”Architecture of Fear” 1997
Tora Friberg (red.) ”Speglingar av rum : om könskodade platser och sammanhang” 2005
Elisabeth Klingberg “När nyurbanismen kom till stan” 2006
Anthony Vidler “The Architectural Uncanny” 1992