Kalejdoskopiska gester i Högdalen.
Foto: Monica Horniak
Faktum är att ungdomshuset, sedan det stod färdigbyggt och inflyttningsbart i december 2007, fått stor uppmärksamhet och gett Högdalen, en tidigare något kantstött förort med baktunga byggnader i centrumdelen, ett välbehövligt vindpust. Byggnaden lyser som isade sockerkarameller bakom den linittäckta frontfasaden, och är en självklar visuell mittpunkt i en övrig tegel- och plåtåker.
Det var förvånansvärt smidigt att driva igenom det här projektet, berättar Ari Leinonen, verksam på Scheiwiller Svenssons arkitektkontor. Den ursprungliga anledningen till detta s.k. ungdomshuset, som på grund den stora andelen 33 kvadratmeter stora lägenheter, attraherat yngre boende och studenter, var en tömning på boende i området och en vilja att förnya och förbättra den slitna 60-talsmiljön. Tillsammans med SBC Mark och Stadsbyggnadskontoret så inleddes år 2003 ett entusiastiskt skissande, där öppenheten för de kärva, industriella materialen och färgsprakande frontfasaden, var oväntat stor.
Foto: Monika Horniak
Det är framförallt denna linittäckta fasaden som väcker vår uppmärksamhet. Bakom glasen, varierande i två olika transparenser, skimrar fibercementskivor i en uppsjö kulörer, likt svunna tiders glödlampor i bortglömda folkparker . Till vår stora förvåning ligger huset direkt intill ett tunnelbanespår, med förbiåkande, dundrande tunnelbanor, på väg vidare mot Hagsätra eller tillbaks in till stan. Bullerproblematiken har lösts genom loftgångar och trippelglasfönster, som var en förutsättning för projektet, och ger också huset en ruff karaktär, som mjukas upp av linitens skirhet.
Foto: Monica Horniak
Att baksidan skulle bli något annat var en självklarhet, berättar Ari. Om den färgglada framsidan vänder sig mot ett urbant, trafikerat och bullrigt sammanhang, så är den bakre fasaden, med dess räfflade lättbetongskivor och orangefärgade sockerbitar till glasbalkonger, en stillsammare och mer lågmäld front. De apelsinfärgade glaskuberna speglar både himmel och omgivning, och ger de boende möjligheter att sätta sin egen prägel. Om framsidans loftgångar är städade och strama, kan de små balkongerna på baksidan uttrycka de boendes karaktär, som små växthus, cykelförvaringar och all den variation av liv som kan pågå bakom de skimrande räckena.
Bostadsrättsföreningen Ljuspunkten, som huserar i byggnaden, har sålt slut på alla lägenheterna, och gillandet för detta annorlunda och våghalsiga hus, är stort bland de boende i området. Kanske leder detta till fler experimentella hus i stadens utkanter, som med självständiga och banbrytande formspråk, lyfter hela kvarter? Måhända är det ett stort ansvar att tillskriva ett enda byggnad, men vi ser det alltmer i förorterna, hur arkitektoniska, lokala små mästerverk pumpar nytt liv i en trakt. Eller för att citera en i grannskapet boende, som mailade och tackade Ari Leinonen för hans byggnad; " Det är det vackraste, modigaste och mest hoppfulla jag har sett i arkitekturväg i Sverige".
Kanske är det rätt hus på rätt plats? Och hur många fler sådana platser finns det ytterligare att vaska fram och berika med guldkorn, likt ungdomshuset i Högdalen?
kommentarer
Samtidigt så är skälen goda till varför loftgångshusen fått just så mycket skit, för hur hur är de som livsmiljöer ... egentligen?
Vad gäller Högdalen så må det vara en snygg komposition av färger, men det är ändå bara en fasad som sätts upp och söker dölja det faktum att det är ... ett loftgångshus! De är näst intill per definition dåliga av den anledningen att de skapar ensides lägenheter, och den där sidan som ligger mot loftgången, den kan inte envändas på något bra sätt, för hur kul är det att ha folk som går förbi ens köksfönster på 9:e våningen - räcker det inte med att man råkar ut för det på första våningen?
Loftgångshusen är således [kanske] rationella för Byggare Bob och Affärsman Adam - men det väsentlige, bostadens omätbara värden såväl som de mätbara för just dem som skall bo, de är satta på undantag.
Vad man gör genom att bygga loftgångshus är att multiplicera bottenvåningarnas nackdelar med alla våningar, liksom att till skillnad från 3-spännare, se till att 100 % av lägenheterna blir ensideslägenheter, inte 33% som i motsvarande avlånga hus - Det är riktigt korkat - och dessutom mycket orationellt att medvetet göra en sak sämre än den skulle kunna vara!
Finns det något hus som fått så mycket skit som loftgångshuset? Kul att se ett loftgångshus som känns modernt och inte bara förort. Problemet med loftgångshuset är att det initieras som ett "billigt hus" och då är huset reda på fallrepet. Att ha tio lägenheter per trapphus är billigare än att ha tre, men kompenserar man för detta genom att ge något annat tillbaka till huset? Eller gör man bara ännu mer "förbilliganden" tills huset helt saknar arkitektoniska kvalitéer? I det här fallet tycker jag att man hittat helt rätt nivå.
Tack för en bra artikel!
skriv ny kommentar