Huset som byggde Brooklyn

Min fru tog det här fotot under en resa i New York. Den föreställer entrén till det huset vi bodde i under några år i mitten av nittiotalet, ett sk townhouse som i Brooklyn går under namnet brownstone. Hustypen är en boendeform som saknas i Sverige, men den är väl värd att studera. Att bygga townhouses i Sverige, så som de är byggda i Brooklyn, skulle vara omöjligt. Husen saknar hiss och är omöjliga att forcera med rullstol. Brooklyns townhouse är en mardröm för rullstolsburna.

Entrén till 506 9th Street i Park Slope, Brooklyn.
Foto: Carina Backhans 2009.
 

För att ens få ett townhouse handikappanpassat måste man sätta dit en hiss, men säg den byggherre som ens skulle tänka tanken att bygga 40 m² enspännare med hiss, tjena.

Husen har mycket vackra proportioner. Ett typiskt brownestone i stadsdelen Park Slope är 20-22ft brett, alltså ca 7m. Piano nobile, första våningen har extra hög takhöjd. Fönstren är höga och ungefär lika breda som en människa, de ger ett vackert ljus och har djupa fönsternischer som man kan sitta i. En smal intern trappa och hall löper ofta längs högra kanten. Det som är kvar blir lägenheter.

Så här i efterhand kanske jag idealiserar den där tiden, och man kan fråga sig vilken roll brownstone husen hade för min positiva bild av fem år i Brooklyn.

Brownstonehuset har fått sitt namn av den sten som används som fasadbeklädnad, en brun sandsten. Ibland hittar man även sandstenen på marken framför huset och förgården. Den obligatoriska breda trappan upp till första våningen är såklart i samma sten, och ofta har husen kraftiga räcken av gjutjärn, det är mäktigt. Det finns gator i Brooklyn där både trottoar, förgård, och fasad är klädda i samma bruna sandsten. Det är som att stå på varma klipphällar och se på hus utskurna ur mörk choklad.

En bild från President Street i Park Slope, stil Renaissance Revival, byggt på 1870-talet. Källa: nyc-architecture.com.

 

Husen på bilden och många andra brownstones i Brooklyn byggdes på 1870-talet, idag 140 år senare är de vackrare än någonsin. Hur ser ett av dagens moderna svenska tunnputshus ut om 140år? Jag tänker på spekulativa bostadsrätter som byggs för att hålla garantitiden ut, fem år.  Ett hus ska se bra ut efter hundra år.

Brownstonehuset var ursprungligen avsett för en familj plus tjänstefolk, idag bor ofta flera familjer i ett brownstone. Det är också intressant att notera att det finns områden i Brooklyn med många exklusiva Brownstone som idag är mer ghettobetonade, ett exempel är Bedford Stuyvesant. Det var efter kriget och när tunnelbanan, the A-train, byggdes som de svarta flyttade från Harlem till Bedford Stuyvesant i Brooklyn, men när området byggdes i slutet på artonhundratalet var det landsort och såklart ingen slum.

Brownstonehusen ägs ofta av en familj. I vårt hus bodde ägarna på de två första våningarna och hyrde ut de andra två. Hyresmarknaden fungerar väldigt bra i Brooklyn, trots att det är en stad med lika många invånare som de tre största städerna i Sverige tillsammans. Vi, två fattiga studenter från Västerås, gick in på ett lokalt mäklarkontor i Park Slope och gick ut samma dag med ett hyreskontrakt i näven. Kontraktet var ett standardkontrakt med någon månads uppsägningstid, från vår sida. Att vräka någon i New York är väldigt svårt, antagligen svårare än i Stockholm. Hyresvärden hade heller inte rätt att höja hyran med mer än 4% per år. Det fanns en trygghet i systemet. Jag minns hur upprörd jag var när vi flera år senare flyttade till Stockholm och mötte det svenska systemet. Enda sättet för oss att lagligt få ett hyreskontrakt var att stå i kö i trettio år. Och Stockholmarna verkade tillfreds med systemet! "Vill du att det ska bli segregation eller?" Sa en av mina kollegor på arkitektkontoret när jag ifrågasatte eländet.

Jag saknar ibland Brooklyn och dess arkitektur. Jag tror att varje land och stad ska ha sin unika lokala arkitektur. Brownstone är Brooklyn, men ändå, vi har ju alltid sökt efter influenser runt om i världen när det gäller vår svenska arkitektur, och kanske finns det plats för en stadsdel av svenska townhouses  någonstans i Sverige.

kommentarer

Intressant inslag.
När jag ser på dessa brooklyn hus tänker jag på Spike Lees filmer: huset är inte bara väcker i sig själv, den skapar en livfull gaturum där man möter olika livshistorier, drömmar, kärlek, hopp. På trappan väntar man på sina vänner innan man samlas för en spontan basket match, mamman ropar på sina barn på gatan, det finns förutsättningar för kontakter och...contraster, problem också, så klart. Men allt det tillsammans är livet, tror jag.

skriv ny kommentar

  • Webbadresser blir till länkar automatiskt.

Mer om formatering.

CAPTCHA
GOD BOSTAD undrar om du är mänsklig?
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.