Hur farligt är vedeldning för miljön?

Den äldre generationen, eller de människor som bor på landsbygden, har troligtvis någon slags relation till vedeldning. Kanske har någon fått hugga kubb till ved, eller skickats ut i den kalla vinternatten för att hämta ved till spisen. Snön knarrar under fötterna, temperaturen är minus tjugo grader, stjärnorna lyser på himlavalvet och näsborrarna klibbar ihop sig. Vedboden är svart och du trevar med händerna efter vedträn och fyller på i korgen. På morgonen har elden slocknat i kakelugnen, det är iskallt i sovrummet, du tar på dig träskor för att slippa frysa och går ner i köket där pappa tänt vedspisen. En stor kastrull med havregrynsgröt står och kokar. Det är varmt och skönt runt spisen.

De gamla husen var byggda kring vedeldning. Det var lågt i tak och en farstu höll kylan ute. Det viktigaste hände i köket. Ibland stod sängen där.

Den moderna stadsmänniskan kommer sällan i kontakt med vedeldning. Deras relation till uppvärmning är abstrakt. Någon bor i ett 250kvm passivhus och menar att huset inte har något värmesystem alls. Halleluja! Andra erkänner att de inte vet hur huset värms upp, golven tycks vara varma och ur väggen blåser varmluft. När den moderna människan kommer i kontakt med vedeldning är det kanske på skidsemester när hen till stor glädje hittar en öppen spis i sportstugan och bredvid står en korg med torkad kluven björkved. Några braständare och några svedda fingrar senare sprakar en härlig brasa och fötter sträcks fram, marshmallows grillas och lyckan är total.

Alla samlade skogsbränder och vedpinnar i spisar har inte påverkat mängden kol i atmosfären negativt före 1800-talet, med andra ord: vedeldning är helt koldioxidneutralt före 1800-talet.
 

Relationen till vedeldning är romantisk för den moderna människan. Att sitta framför brasan och dricka toddy kommer högt på listan över mysiga saker i livet. Men den moderna människan, den industrialiserade människan, tar sällan vedeldning på större allvar än ett avsnitt av Mr. Bean.

För mig är vår nordiska tradition att elda med ved något positivt och bra för miljön. Vi har byggt upp kunskaper och förfinat sättet att elda med ved under lång tid. Därför blir jag lite förvånad när jag läser en rapport från Energimyndigheten - Koldioxidvärdering av energianvändning med undertiteln Vad kan du göra för klimatet? – där det hävdas att eldning med ved eller pellets kan släppa ut så mycket som 500g CO2 per kWh, dvs mer än ett fossileldat fjärrvärmekraftverk gör. 

Energimyndigheten menar i sin rapport att man kan släppa ut dubbelt så mycket CO2 när man grillar marshmallows framför brasan som när man eldar med olja i ett fjärrvärmeverk. För någon med basala kunskaper i kolets kretslopp så låter detta som vansinne. Hur kan fossil eldning vara dubbelt så bra som eldning med biobränsle? För att förstå hur konstigt de här siffrorna är krävs en historisk tillbakablick och en uppfräschning i ämnet kolets kretslopp.

I diagrammet nedan ser man data på hur mängden kol i atmosfären ökat från 1800-talet och framåt. 

Alla samlade skogsbränder och vedpinnar i spisar har inte påverkat mängden kol i atmosfären negativt före 1800-talet, med andra ord: vedeldning är helt koldioxidneutralt före 1800-talet. Sedan hände något. Mängden kol i atmosfären ökade, men det är nog ingen som tror att vedeldning är orsaken till denna ökning, snarare beror det på att vi istället började elda med fossila bränslen som kol, olja (och kanske en tilltagande skogsskövling?). Det rimliga är att vedeldning inte heller skulle vara skadligt efter 1800-talet och industrialiseringens intåg. Om man studerar kolets kretslopp förstår man varför.

Kolets kretslopp beskrivs i den svenska skolan enligt figuren ovan. När ett träd dör så frigörs CO2 i atmosfären. Den CO2 som frigörs binds sedan åter när ett nytt träd växer upp. När ett träd brinner upp, som vid en skogsbrand, så frigörs koldioxid som åter binds om skogen tillåts att växa upp igen. Om delar av trädet inte bryts ner så kan det lagras som tex torv, kol, olja eller naturgas. Fossila källor.

Allt mitt resonemang kring vedeldning förutsätter att kolets kretslopp tillåts att fungera - när vi eldar med ved är det självklart att samma mängd träd som vi tar ner får växa upp igen. Utan detta fungerar inte kolets kretslopp. Detta är naturligtvis en central fråga när vi diskuterar bioenergi. Vi har bara möjlighet att ta ut en viss del biomassa per år för att inte förstöra biotoper, skapa markerosion osv. Vi kommer att få välja vad vi ska göra med vår skog. Bygga hus, värma hus med, tillverka etanol, eller papper, osv. Och det är nu vi närmar oss Energimyndighetens resonemang: när dom hävdar att biobränsle kan släppa ut så mycket som 500g CO2 per kWh. Det ställer nämligen olika alternativ mot varandra. Det är inte vedeldningen som släpper ut CO2 det är något annat, ett alternativ,i det här fallet  etanoltillverkning. Som en paralell till marginalel pratar utredningen om marginalbioenergi.

Etanol av den första generationens biodrivmedel görs på spannmål, sockerrör, majs och vin och är dålig för miljön. Den använder odlingsmark och släpper ut rätt betydande mängder koldioxid. Vad har etanoltillverkning med vedeldning att göra undrar ni? Jo, vedeldning kan hindra införandet av den andra generationens biodrivmedel. En stor industri kan i framtiden förläggas i Sverige där vi framställer drivmedel till bilar genom att skörda skog, den s.k. andra generationens biodrivmedel som är lite mer miljövänlig än den första generationens. Att börja med andra generationens drivmedel skulle alltså minska utsläppen av koldioxid förutsatt att det sker en minskning av den första generationens drivmedel. Men eftersom det finns ett begränsat antal träd i Sverige måste vi välja: tillverka biodrivmedel eller värma hus. Rapporten kallar det här marginalbioenergi, det är den koldioxidökning som vedeldning orsakar för att man inte kan använda veden till att göra etanol. De utsläpp som Energimyndigheten i diagrammet säger kommer från pellets är i själva verket utsläpp som kommer från destillering av vin, eller mäsk från sockerrör. Utsläppen har inget med pellets att göra.

Energimyndighetens resonemang kring marginalbioenergi kopplat till andra generationens biodrivmedel har bara validitet så länge den andra generationens biodrivmedel är intressant. Om vi istället kör våra bilar på vätgas, eller något annat, faller hela resonemanget. Ett annat scenario är att vi minskar på bilismen och åker tåg och cyklar. Energimyndigheten försöker gissa sig till framtidens drivmedel för bilar.

Den fråga vi måste ställa oss är - och Energimyndigheten pekar ut en riktning - vad ska vi använda skogen till? Till att värma upp våra bostäder, eller att framställa etanol? För mig är svaret självklart, vi ska använda våra skogar till det som de är bäst lämpade för: att bygga med och värma upp med. Om det sedan finns biomassa kvar, och endast då, kan vi tillverka papper och andra industriella produkter.

När man läser om hur kolet ökar i atmosfären och Energimyndighetens rapport om hur alla energikällor är dåliga så är det lätt att ge upp hoppet. Inte ett ord nämns i rapporten kring hur vi värmde upp våra hus under tusentals år utan att nivåer av kol ökade i atmosfären. Låt oss inte glömma det.