Drömmar och yttre behov

I stugans värme. I varje hem ett ljus. Båda är gamla men ännu användbara uttryck. Här i Sverige, från de tempererade jordbruksområdena i söder till de arktiska förgårdsmarkerna i norr, behövs mycket ljus och mycket värme. Förr brukade familjen samlas runt brasan på kvällen. Men vid sänggång var bara glöden kvar och man vaknade med utkylda rum om morgonen.

I dag är det naturligtvis annorlunda. Vi tänker knappt längre på hur det går till. Tekniken är förlängda delar av våra kroppar. Det finns el i varje rum och utanför hemmet står minst en bil parkerad. Vi är inbäddade i bekvämlighet och ser varje avbrott i den säkra driften som en orimlig företeelse. För vissa blir timmarna utan el en ovälkommen påminnelse om vår biologiska bräcklighet.

När jag framåt natten ser ut genom mitt fönster är många alltjämt vakna. Det var en revolution när det elektriska ljuset mot slutet av 1800-talet började spridas. Det hade betydelse för ekonomin då fler verksamheter i hemmen och inom industrin kunde pågå utan hänsyn till tiden på dygnet. Solens gång och naturens rytm var inte längre styrande. Ljuset flödade. Natten trängdes tillbaka.

Det är våra drömmar som motiverar oss, medan yttre faktorer tas för givna.
 

Vi talar ofta om teknik och vetenskap i närmast magiska termer. Innovation och kunskap kan förvisso vara immatriell. Men civilisationens verkningar är först och främst matriella. I produktionssystemet förkroppsligas uppfinningarnas löften. Vad som når oss är slutprodukter, medan vägen fram är dold. Buller, smuts, gifter och föroreningar av luft och vattendrag är sådant vi, med åtskillig framgång, sökt få bort från våra boendemiljöer. Till en del handlar det om konkreta förbättringar. Men det beror också på ett förskjutande av verkningar. Sanningen är att Kina producerar allt fler av de varor vi konsumerar. Smutsen finns kvar. Det finns inga rena tekniker, inga outtömliga källor. Drömmen om evigt framsteg är som drömmen om evigt liv.

Vad gäller mänskliga behov tycks det dessutom svårt att backa. Modernitetens behovsanalytiker – bl.a. Gorz, Marcuse, Illich – förde in på 70-talet diskussionen om bilens ställning. Utgjorde den ett sant eller falskt behov? Var den ett uttryck för överflödssamhällets sökande efter lyx och status? Se exempelvis André Gorz,The Social Ideology of the Motorcar.

När vi en gång fått centralvärme och direktverkande el finns ingen enkel väg tillbaka.

 

Till mitten av 1900-talet var vägnätet i många länder outbyggt och när man byggde gjorde man det till en början för en liten bilägande elit. Sedan dess har bilen förändrat stadsplaneringen. Villaförorternas utbredda mattor, framgången för de avsides belägna handelsklustren har gjort bilen i det närmaste oundgänglig. Slutsatsen är att våra val (om än aldrig som omedvetna) kan få stora konskevenser för framtiden. Vad vi en gång fått till vårt gör oss endast nöjda. Men försök att ta det ifrån oss!

Frederick Herzberg

För att förstå detta resonemang kan vi kanske studera Maslows behovstrappa. Men intressantare är den amerikanske psykologen Frederick Herzbergs studier av arbetsplatsen. Herzberg (1923-2000) är känd för sintvåfaktorteori (också kallad motivation-hygienteorin) som iakttog två typer av faktorer vilka påverkade de anställdas arbetsinsats. Den första typen (som ledde till tillfredställelse) kallade Herzberg motivationsfaktorer, som exempelvis uppmuntran, ansvar, befordran och självständighet. För att tala med Maslow är dessa faktorer grunden för självförverkligande. Den andra typen (som endast kunde motverka otillfredsställelse) kallade Herzberg hygienfaktorer vilka bland annat handlade om lön, arbetsmiljöfaktorer och strukturer, även benämnda yttre faktorer. Herzberg studerade arbetslivet men hans arbete förfaller ha relevans även för andra områden.

Det är våra drömmar som motiverar oss, medan yttre faktorer tas för givna. När vi en gång fått centralvärme och direktverkande el finns ingen enkel väg tillbaka. De blir naturliga förutsättningar för det modernt livet, men deras närvaro gör oss inte mer än nöjda. De utgör endast den nya nollnivå från vilken framtida behov skall byggas. Sannolikt återfinner vi här mekanismerna bakom de allt högre anspråk som rest av medborgare i västliga demokratier. Något som pågick åtminstone fram till den nyliberala reaktionen kring mitten av 70-talet. Politiker (som i allmänhet tänker på kort eller medellång sikt) har hemfallit åt att lova vad de inte kan, eller ens vill, hålla. Som konsekvens har man gjort ett mönster av att förneka även de mest uppenbara försämringarna i välfärdsstaten.

För stunden måste jag nöja mig med energi och resurser. Med avsikten att granska teatermaskineriet snarare än pjäsen. Vad är det som händer när vi slår på strömbrytaren? Vad kan driva våra bilar? Vad krävs av våra hus och av varje enskild medborgare? Pågår det en hållbar omställning av våra samhällen?Jag vill visa vad som får Sverige att ticka. Men jag vill också förstå energi ur en moralisk synvinkel. Kan det vi gör verkligen upprepas och spridas på andra håll, eller handlar det om en lokal specialisering, en tidsbegränsad höjdpunkt i energianvändandets historia?

(Artikeln har tidigare publicerats i Ingemars blogg modern kritik.)