Behövs kolonilotterna i Tanto?
Själva idén med kolonilotter är genomsympatisk, mindre bemedlade och trångbodda familjer i stenstäderna skulle få möjlighet att bruka jord, vilket i första hand inte var tänkt som rekreation utan ekonomisk självhjälp, visthusbodarna skulle fyllas med potatis och andra livsmedelsgrödor för vintern. Rörelsen kom över sundet från Danmark till Malmö och hade på tio år spridit sig över hela landet. Till en början fyllde kolonilotterna sitt ursprungliga syfte men i takt med att ekonomin blev bättre och hungersnöd inte lägre var ett aktuellt problem så gick odlingen över från livsmedel till en flora av enbart dekorativ art. Rekreationsvärdet i att förvalta och förädla en egen trädgård är förmodligen konstant oavsett ekonomiskt behov, men precis som arbeitergärtens och Jardins ouvriers blev kolonilotterna snart en hobby för personer från mer bemedlade samhällsklasser, och dess ursprungliga sociala värde transformerades till lustgårdens njutningsform.
Flygfoto över kolonilottena i Tantolunden.
Mer specifikt rör denna fundering kolonilotterna i Tantolunden på Södermalm. Dessa lotter har också funnits i hundra år och låg då i stadens utkant, på mark som inte eftertraktades av någon. Idag är situationen omvänd. Vårt land har enligt en mer internationell definition en enda storstad, nämligen Stockholm, och Södermalm kan betraktas som dess mest urbana område. Det är förträffligt att det fortfarande, trots ett alltjämt ökande tryck på marken, finns många parker och allmänna ytor mitt i staden. Men tittar man på Södermalm från ovan så ser man att till och med här, i nationens mest urbaniserade område så upptar bebyggelsen endast ca 60% av markytan, resten är grönt. Allmänna platser och parker kommer alla till gagn, men kolonilotten står för en slags semi-privatisering som inte självklart uppfattas som tillgängligt för envar. Till detta skall läggas att varje enskild lott på Södermalm har ca 400 intressenter på väntelista och något som är så eftertraktat genererar givetvis svarta pengar. Ca 100000 kr kan en lott i tanto kosta, att lägga den summan på botaniskt tidsfördriv är nog så långt ifrån den fattige arbetarfamiljen man kan komma. Lotterna har dessutom fått stå ”oskiftade” sen 1906, där vissa lotter har en storlek på strax under 1000 kvm, vilket framstår som väldig överyta för att odla några vackra blommor på. Som arkitekt hänfaller man snabbt till att räkna på hur många bostäder som skulle få plats, men den första frågan är inte vilken annan funktion som skulle kunna finnas på platsen, utan huruvida kolonilotten tjänat ut sin roll i centrala lägen i staden eftersom:
1. Dess ursprungliga sociala funktion som livsmedelsproducent är helt försvunnen
2. Handeln med kolonilotter genererar svarta pengar
3. En ny geografisk situation har uppstått där stadens mest centrala mark bör användas mer ekonomiskt än som dekoration under en tredjedel av året.
4. Lotterna är överdimensionerade för verksamheten. Det finns massor av yta i mindre centralt belägna områden som fungerar precis lika bra som odlingsmark.
Slutsatsen är att grönstruktur är välgörande och viktig även i dom centrala delarna av en stor stad, men den dynamik som karaktäriserar just storstaden kan komma att bromsas upp av alltför orationellt användande av den attraktivaste marken. I dagens ljus står själva begreppet kolonialisering inte för något positivt eller önskvärt och på samma sätt är det kanske dags att uppdatera vårt förhållningssätt till den centralt belägna kolonilotten.
kommentarer
Roger Jakobsson drar snabbt slutsatsen att kolonilotter i Stockholm handlas med för svarta pengar. Detta är inte sant eftersom Stockholm (till skillnad från t ex Göteborg) tillämpar s k hembud. Föreningen värderar kolonin efter en mall som gör att man inte kan styra priset. Den erbjuds sedan för detta pris till person som anmält sitt intresse på en intresselista. Tid på listan är den mest meriterande aspekten, men inte den enda. Säljaren står helt utanför processen. Säljaren kan inte begära mer pengar av köparen eftersom denne inte behöver gå över priset. Köparen skulle bara informera föreningen och priset stå fast tills säljaren inser att detta inte går.
Kolonilotterna i Stockholm måste "ha insyn" från förbipasserande för att dessa ska kunna se blomsterprakten. I Danmark får man ha plank el häck som döljer helt. Faktum är att kolonisterna skapar en trädgårdsmiljö i parken som staden aldrig skulle ha råd att anlägga och sköta. En stor tillgång tycker många som uppskattar att ha kolonier i närområdet.
Kolonist som talar i egen sak
Tack för en intressant ämne och artikel.
Jag är emot kolonilotternas varande på söder. Kärnfrågan tycker jag är hur staden ska upplåta och använda vår allmänna mark. Jag anser inte att kolonilotter är allmännyttig verksamhet.
Tvärtom har kolonilotterna en väldigt privat karaktär, som kommer få till nytta och stänger parkrummet. Det kännetecknas t.ex. av de enskilda lotternas storlek och att de bebyggs med bostadshus (stugor) och altaner utöver redskapsbodar.
Att använda central mark på ett så ineffektivt sätt när vi har stor bostadsbrist i staden anser jag inte är försvarbart.
Jag skulle önska att staden utarbetar en ny plan för Tantolunden/Årstaviken. Som syftar till att göra tydliga skillnader mellan bebyggelse och park, som minskar ytan med kolonilotter till förmån för yta med flerfamiljshus.
I det förslaget skulle jag önska bla att:
-kolonilotternas privata karaktär tydliggörs från övriga parken genom att ett avgränsat helt sammanhängande område, som en park i parken, upplåts med möjlighet att hålla allmänheten utanför, exempelvis nattetid.
-de enskilda kolonilotternas största tillåtna yta avsevärt minskas
-kolonilotterna endast får bebyggas med mindre redskapsbodar, alt att kolonilottsföreningen har ett gemensamt redskapshus.
-lotterna kringgärdas av tydliga parkstråk
-förtätning med flerfamiljshus i parkens kantzoner
-förlängning av maria bangata fram till Lignagatan (för att skapa en tydlig kantzon mellan privatpark/gård och allmän park)
- mellan årstabron och skanstull/erikdalsbadet tät kvartersbebyggelse ner till strandspromenden vid årstaviken, förlängning av vickergatan till tantogatan längs med vattnet.
Mvh
//HF
Mycket intressant diskussion såväl om koloniträdgårdarnas vara eller inte vara som om synen på staden och planering i allmänhet. En fråga som knappast kan diskuteras för mycket.
Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med signaturen Lisa. Så om du läser detta, vilket jag hoppas att du gör, så maila mig på peter@greenhouse.se.
Mvh,
Peter Sörensen
Länsombud i Svenska Byggnadsvårdsföreningen
Webmaster på föreningens opinionsblogg ByggnadsvårdsNytt
http://byggnadsvardsnytt.wordpress.com
Hej Lisa, sent om sider kommer mitt svar på ditt inlägg:
1. Space syntax är i första hand ett sätt att förklara "hur det blev" dvs, ett sätt att förstå flöden, riktningar och noder i människors sätt att röra sig.
Space syntax utgår från mänskligt beteende, jag förstår inte hur du kan tycka det är dåligt att ha med som hjälpmedel i planeringen av staden?
2. "Kolonilotternas ursprungliga sociala funktion må ha spelat ut sin roll men en ny social funktion har uppstått. Logiken är ju annars att man bör riva hela stan eftersom alla sociala och ekonomiska funktioner ändras kontinuerligt."
- Ja, när funktionen har spelat ut sin roll så bör man vara öppen för förändring. Logiken är INTE att hela stan bör rivas, men vi bör nog inte förhålla oss till staden som ett museeum. den är faktist till för oss i nuet. Enligt din logik kanske vi aldrig borde ha byggt någon tunnelbana eller flyttat miljöfarliga verksamheter från stadens centrala delar? Dom är båda en förändrig som skett efter att nya behov uppstått.
3. Det "sociala samanhang" du anser finns i kolonilottområdena håller jag med dig om. och på detta sätt finns också samma sociala samanhang på parkeringsplatser, fotbollsarenor, gallerior, färjeterminaler och alla andra platser där människor nyttjar en plats för ett ändamål. betyder det att alla dessa platser bör finnas i stadens centrala delar?
4. Jag tror deffinitivt att det finns andra yrkesgrupper än arkitekter och planerare som kan uppfatta och skapa rumslighet, låt oss använda all den kunskap och förståelse som finns. Men att även andra har rumslig förståelse underkänner väl inte dom som arbetar med det? Jag tycker man ska skilja på sin egen bitterhet mot en viss yrkesgrupp och vad den yrkesgruppen faktist har för kompetens.
Bra förslag du kommer med tycker jag. Ja, förutom att ta bort parker och fylla ut vattendrag (men det menade du ju som sarkasm), riktiga parker som folk vill vistas i är ju en värdefull resurs. Men i övrigt tycker jag du har ett bra sinne för vad som är rimligt och sunt förnuft...även om du inte verkar gilla sunt förnuft.
Men låt t.ex kungen betala för sina hus, och om han då inte ser sig ha behov av alla sina ägor så låter det som en smart idé att sälja av till andra som har större nytta av fastigheterna, så att de kommer till användning. Det är synd att slösa bort sådana resurser och bara låta det stå. Och på samma sätt finns det ingen vits med att kyrkan äger fler fastigheter än den har behov av.
Vill vara med och uttrycka mitt ogillande för de samhällsingenjörsattityder som vädras här. Varför inte bygga bostäder på skansen? Varför inte annektera slottet och inreda bostäder? Dessa gamla kyrkor? Parker? Varför inte fylla ut vattendragen? Det vore väl rationellt?
Hej på er!
Jag måste först och främst instämma med Roger Jakobsson inlägg om kolonilotterna.
Diskussionen om markutnyttjandet är ständigt aktuell. Det som var en bra lösning igår behöver inte vara det idag. Vi höver ha en mer dynamisk syn på staden, där dess användning ständigt diskuteras och där alla förstår att staden ej är något statiskt.
Jag vänder mig mot kommentaren: "Varje förändring av en livsmiljö är ett övergrepp på de som lever där."
Jag skulle vilja vända på frågan och säga att man får ta ansvar för det man INTE gör likaväl som det man gör. Att titta bort och låta allt förbli som det alltid varit kan lika väl vara ett övergrepp.
Med argument som "Det måste få finnas plats för det ”orationella” annars försvinner livet ur staden" kan i princip alla möjliga dummheter bortförklaras. Det är i så fall bättre att förklara vilka kvaliter kollonistugorna tillför allmänheten, vilka jag har svårt att se för de som inte fått förmånen att utnyttja en stuga.
Slutligen: Låt det urbana vara urbant, och se förändringar som möjligheter!
Sven Ahnborg
(Arkitekt)
"men lika ofta kan väl en förändring av en livsmiljö vara positiv, hoppas jag."
Absolut! Förändring är ofta t.o.m. nödvändigt.
(Tror jag kommer fortsätta läsa den här sidan den var trevlig)
/Lisa
"Varje förändring av en livsmiljö är ett övergrepp på de som lever där." Tack för att du påminde oss arkitekter om detta, men lika ofta kan väl en förändring av en livsmiljö vara positiv, hoppas jag.
Space-syntax används ofta som argument för att vi ska bygga rutnätsstad. Rutnätsstaden anses bra för att den blir så tillgänglig. Detta kan också bli ett problem. Många politiker och stadsplanerare ser detta som en lösning på Stockholms trafikproblem, att låta bilar köra kors och tvärs i en rutnätsstad är ju praktiskt för den bilburne. Staden blir mer tillgänglig för bilisten, men mindre tillgänglig för de gående. Idag vore det galet att öka tillgängligheten för bilarna med tanke på de utsläpp som de för med sig. Därför är det viktigt att bevaka datanissarna som kör space-syntax så att de tänker rätt.
Tack för bra synpunkter, och din utveckling av de prostituerades intuitiva kunskaper i space-syntax.
Hej Lars,
Ja ett visst missnöje med arkitekter har jag, liksom alla professioner som gör anspråk på att veta hur mänskligt liv ska organiseras, i synnerhet de som hanterar rum och fysiska miljöer. Vilket också inkluderar min egen vånda att diktera för människor vad de ska uppleva och hur de ska leva. Men missförstå mig rätt.
Det är oundvikligt att arkitekter och planerare gör våld på människor och deras livsmiljöer men ibland blir det bara för mycket av det där ordnandet. Allt för ofta sker det bara för ordnandets skull. Vill helst inte jämföra med barockens ”horror vacui” men det är ett så schysst begrepp att jag kan inte låta bli.
Det bästa sättet att förstå rum är att leva det. Det betyder inte att arkitekturutbildningen ska förläggas i en kolonistuga utan bara det att arkitekter (och alla de där andra som sysslar med rummet och fysiska miljöer) bör vara medvetna om sina brister och ta hänsyn till, beakta den kunskap som de människor som lever i och nyttjar en miljö har. Att det man lär sig och utövar som arkitekt är en del, den abstrakta, av vad rum och stad är för något. Det är när arkitekter (och alla de där andra som sysslar med rummet och fysiska miljöer) tror att de är auktoriteter och bäst på att förstå livsmiljöer som det blir problem. Varje förändring av en livsmiljö är ett övergrepp på de som lever där. Hur nödvändigt det än må vara att förändra (här är arkitekten och planerarens kunskap nödvändig) så är insikten om att det är ett övergrepp extremt viktig, och som arkitekt är man alltid i ett kunskapsunderläge gentemot de som lever i den. I övrigt älskar jag arkitekter och deras skapelser (på riktigt kan jag både dregla och fascineras över det geniala i arkitekturen och ibland älskar jag att styras av den).
De prostituerade klurade ut följande: Det finns gator, stråk som ligger centralt men som ingen går på, vistas i. Behovet för den verksamhet som bedrivs av prostituerade och andra olagliga och avskyvärda handlingar är att det måste vara centralt och att det på ett eller annat sätt måste det gå att snabbt röra sig till och från platsen för interaktionen, agerandet. Dessa gator och stråk nyttjas inte endast av olaglig och ljusskygg verksamhet utan även av sådant som kanske inte platsar i ”det offentliga” av andra skäl. För att de t.ex. inte tar hänsyn till den norm som råder i offentligheten. A- och B-lägen vad gäller kommersiell verksamhet fungerar på samma sätt. Inom space syntax så är det de gator som ligger precis bredvid de mest integrerade gatorna och stråken. Det går säkert att få en ekvation på hur integrerad dessa gator måste vara men som du säger räcker ofta sunt föruft, intuitivt. Vilket paradoxalt nog är space syntax största förtjänst (i förhållande till det planeringssystem vi har), den omvandlar sunt förnuft till planeringsunderlag.
Även om jag kritisk till space syntax så har den stora poänger, dess fördelar väger upp dess nackdelar. Problemet med space syntax är dels att den hanterar det sociala sammanhang den avser att analysera och beskriva på ett schablonartat och ganska omedvetet sätt. Space syntax har en tendens att bara se det sociala som rörelse och möte oavsett mötets natur. Space syntax bortser från alla andra komplexa samband mellan människan och hennes fysiska miljö, nostalgi och symbolism tex. Vilka ”sociala mål” man än stoppar in i formeln så spottar den ut de resultat man vill ha. Det är det där med tron på rummets kirurger och rummets doktorer (de som tror de kan bota sjuka rum) som stör mig. Det har ni ju iofs tagit upp på den här sidan så jag ska inte predika mer för de redan frälsta.
Det andra problemet är att space syntax har allt mer kommit att bli den dominerande analysen av staden. Det är inte space syntax fel i sig men det är högst olyckligt om en teori, en metod blir dominerande över andra. Ingen är ofelbar och allra minst teorier och metoder. Här har naturligtvis kommuner och arkitekter ett ansvar att vara tillräckligt skärpta för att komma med andra sätt att se på saken.
Lite långt igen...jag tror faktiskt inte jag kan skriva kortare.
Allt gott
Lisa
Hej Lisa
Tack för en långt svar angående vårt behov av kolonistugor. Jag anade ett visst missnöje med arkitekter när du skriver:
"Vad jag har så svårt för att förstå är planerares och arkitekters behov av att ordna världen och vår livsmiljö utifrån deras uppfattning om vad ordning innebär."
Om detta håller jag helt med dig. Ibland borde våra städer få planera sig själva i större utsträckning. Idag försöker vi planera för mycket och för stort. Jag håller även med dig om space syntax fixeringen. Här gäller ju bara sunt förnuft. Förr i tiden hade vi inga problem att röra oss i staden utan att hindras av motorvägar eller stora superkvarter. Nu använder vi space syntax för att förstå hur staden planerades tidigare, utan planerare?
Jag är nyfiken på vad de prostituerade klurade ut? Kan du utveckla din tanke?
"Fråga bara torskarna och de prostituerade, de har sedan länge fattat det som det tog space syntax flera år och otaliga matematiska beräkningar att klura ut."
Tack för din synvinkel på kolonilotten. Jag håller med dig om det mesta, men kanske inte det här:
"Kolonistugeinnehavarna är mycket bättre på att fatta rum och stadsplanering än vad någon planerare eller arkitekt någonsin kommer att vara."
Om det vore så borde vi förlägga arkitektutbildningen i en kolonistuga.
Hej,
Vad jag har så svårt för att förstå är planerares och arkitekters behov av att ordna världen och vår livsmiljö utifrån deras uppfattning om vad ordning innebär. Är det inte symmeteri så är det ”rationellt” användande av mark. Att saker och ting inte underordnar sig en högre ordning, design, verkar arkitekter inte klara av. Allt ska rutas in och planeras. I efterhand vill arkitekter ofta rätta till de ”misstag” som tidigare arkitekter gjorde – rita bättre. Att designa och forma är förvisso uppdraget men ibland kan det faktiskt finnas tillfällen då man bör undvika att vara klåfingrig. Se till de befintliga kvaliteterna och det befintliga livet.
”Söders parkstad” kallades ett förslag att bygga Tanto, det är från 1941. Elva T-formade punkthus ett gäng tvåvånings radhus skulle ersätta det ”orationella” Tantos kolonistugeområde med ett ”rationellt” utnyttjande av marken. För det ”socialas skull” slängde man in ett skolkök, ett elevhem samt bostäder för hembiträden och hemsköterskor (dock ”under kontroll av väl utbildade föreståndarinnor”). Affärs- och hantverkslokaler skulle enligt dåtidens och nutidens mode förläggas i bottenvåningar. Det rationella nyttjandet av mark och det sociala patoset hos arkitekterna visste inga gränser, då som nu. Avsaknaden av förståelse för det sociala sammanhang som finns i kolonistugeområdena saknades, då som nu. Arkitekterna och planerarna kunde knappt bärga sig, genom fysisk planering och design av hus ville de på ett rationellt sätt forma sociala relationer. Problemet är att det oftast finns ett existerande socialt sammanhang som man är fullständigt nedlåtande emot.
Faktum är att kolonilotterna är något av det mest urbana liv som återfinns i Stockholm. Det är ett urbant liv som inte baseras på handel eller att varor, kulturella upplevelser eller faktiska saker, ska utbytas eller konsumeras. I kolonilotterna pågår just den typen av liv som annars just nu hyllas och som man vill skapa i staden. Dynamik i storstäder skapas av att det finns olika typer av sätt att vara i staden. Kolonistugor är en del av denna dynamik, framför allt socialt men också vad gäller utformning. De används mycket av de människor som inte hänger på kaféer, inte deltar i gatuliv eller torgliv. Detta är en plats i staden för dem, de tillför mycket. En stadspark kombinerat med odlande och temporärt boende är ett sätt att skapa dynamik. Tillfälliga besökare i parken, på festival, strosandes, solandes och fikandes blandat med mer fasta nyttjare av staden/parken. Är det så dåligt?
Kolonistugeinnehavarna är mycket bättre på att fatta rum och stadsplanering än vad någon planerare eller arkitekt någonsin kommer att vara. Expertens dilemma är att det är först när rummet levs som man förstår det. Fråga bara torskarna och de prostituerade, de har sedan länge fattat det som det tog space syntax flera år och otaliga matematiska beräkningar att klura ut.
"surely it is the supreme illusion to defer to architects, urbanists or planners as being experts or ultimate authorities in matters relating to space" - Lefebvre
Kolonilotterna är därtill inte mer privata än kvartersstadens slutna innergårdar. Att Jämställa kolonistugor med västerlandets kolonialisering av andra kontinenter och det förtryck som även Sverige utövade mot samer och nordamerikanska indianer är osmakligt.
Så:
1.Kolonilotternas ursprungliga sociala funktion må ha spelat ut sin roll men en ny social funktion har uppstått. Logiken är ju annars att man bör riva hela stan eftersom alla sociala och ekonomiska funktioner ändras kontinuerligt.
2.Begränsningen på vad man får köpa och sälja sin kolonistuga för bidrar till att fler än bara de som har mycket pengar kan ha en stuga. Problem med svarthandeln är inte isolerat till kolonistugor och en rivning eller flytt av dem löser knappast problemet på ett ansvarsfullt sätt. Samma problem återfinns med bostäder. Ska vi även riva och flytta lägenheterna?
3.En stad som har så mycket byggbar yta har inget behov av att exploatera all central mark i innerstan på ett ”rationellt” sätt. Det måste få finnas plats för det ”orationella” annars försvinner livet ur staden, mångfald blir till enfald sociala relationer blir reducerade till nytta. Man bör tänka efter innan man avfärdar något som orationellt och hämmande för dynamiken i staden.
4.Stycka av och bygg fler kolonistugor.
Detta menar jag är en mer ärlig uppdatering av kolonilotten än den som artikeln gav uttryck för.
Med vänlig hälsning
Lisa
Håller helt med. Varför ska staden för en billig penning hyra ut kolonilotter centralt? Skillnad skulle det vara om området kom allmänheten till gagn, nu är det en gated community. Blomsterprakten bjuds inte allmänheten på.
Än värre är det i det lite mindre koloniområdet Eriksdal, ner mot Årstaviken, närmare mot Skanstull. Allmänheten får promenera på en ett par meter smal remsa längs med vattnet. Detta stråk är mycket populärt och joggare, barnfamiljer och cyklister trängs där med visst besvär. Direkt ovanför börjar kolonilotterna. Det minsta man kan begära är att det blir en större allmänt tillgänglig parkyta i anslutning till strandpromenaden. Detta intresse måste väl väga tyngre än några enskilda privatpersoners blomsterlycka?
Apropå närodlat: Hur många promille av den potatis som äts på Södermalm kan odlas på kolonilotterna? Och innebär det någon miljövinst whatsoever? Varför inte odla potatis på Gärdet, där finns det ju mycket plats...
Tack Roger för din synvinkel på kolonilotten. Jag håller med dig om att kolonilotten förlorat sitt ursprungliga syfte, och att området i Tanto har blivit semiprivatiserat.
Det finns en stark trend i USA om att odla i närområdet, i städerna. Trenden har spridit sig till Sverige. Träd och buskar planteras lite överallt av privatpersoner. Vissa har höns i lägenheterna. Det ligger i tiden att odla i närområdet.
Men om vi tänker oss tanken att vi ska odla grönsaker i Tanto, vilket säkert några också gör, så måste det ju vara bra för miljön. Inga transporter och säkert ekologiskt odlat. Men ska vi upplåta central mark i Stockholm för att odla potatis? Och hur blir kvaliteten på maten med avgaser och gifter i marken?
Att lägga kolonilotten utanför staden har nackdelen att det krävs häst och vagn, cykel med flak eller dylikt för att ta sig dit och frakta hem skörden. Lite av miljövinsten går förlorad om någon sätter sig på en buss och fraktar hem skörden.
Jag tror kolonilotten fyller en funktion, kanske är lösningen att bara livsmedel får odlas där. Och oavsett om du är rik eller fattig så är ju miljövinsten den samma om du odlar själv.
skriv ny kommentar