Alliansen fyller Sjöstaden med bilar
Henriksdalshamnen är den senaste delen i projektet Hammarby Sjöstad. Området ligger vackert placerat vid Hammarby Sjö med utsikt över Södermalm, i ryggen ligger Henriksdalsringen som en fästning på Henriksdalsberget. Om Värmdöleden dras om och förläggs genom berget befrias Henrikshamnen och andra delar av Sjöstaden från bilarnas ljud och föroreningar.
Jag leker med tanken att bygga Stockholms första bilfria stadsdel här. Men tyvärr har Stadsbyggnadskontoret redan planerat för 528 parkeringsplatser i området. Hammarby Sjöstad har efter Sickla Udde, som hade ett lägre parkeringstal, utvecklats till en stadsdel med många bilar per m2. I varje bostadshus finns ett parkeringshus. Den gamla klyschan om hus i parkering har blivit till hus i parkeringshus.
Vad är egentligen nackdelarna med den modernistiska drömmen om att ha bilen i huset? Är det inte bra att ha bilen i källaren, lätt tillgänglig?
Som jag skrivit tidigare så är det dyrt att bygga parkeringsplatser, cirka 250,000 kr per plats (läs: Bilen är miljöbov, inte bostaden). Men det finns även andra nackdelar.
Jag jobbar just nu med ett projekt där beställaren, Riksbyggen, lägger ut stora pengar på att köpa ljuddämpande fönster till bostäderna. Det är bilar och bussar på gatan som gör att bostäderna måste ljudisoleras. I detaljplanen står angivet vilka ljudnivåer som bostäderna ska klara, men inga krav ställs på själva källan till ljudet, bilen. Därför måste varje bostadsprojekt anlita en ljudkonsult (som i sig är kostnadsdrivande) som analyserar hur bostäderna bäst skyddar sig mot bilarnas buller. Det brukar resultera i glasskärmar, ljudfönster, extra gipsskivor i ytterväggar och att sovrum läggs mot "tyst sida".
En annan nackdel som sällan nämns är att bilismen försvårar åtkomsten av ren luft till lägenheterna. Om det är för många bilar på gatan bredvid huset så går det inte att ta in luften via tilluftsdon under fönstren. Istället måste man ta in luften från t. ex. taket och leda den ner till lägenheten via ventialationskanaler, ytterligare en kostnadsdrivande åtgärd. Självklart går det inte att ha fönstret öppet i den här typen av miljöer.
Jag vill inte att vi förbjuder bilar, de är väldigt praktiska i många sammanhang, men fakta talar sitt tydliga språk: bilen för med sig kostnader för samhället. Alliansen har länge jobbat för fler bilar i Stockholm. I skriften Ett friare Stockholm – Halvtid (Stockholm 2008-09-23) beskriver alliansen hur de jobbar för att höja parkeringstalet. Så här skriver Sten Nordin (m), Lotta Edholm (fp), Ewa Samuelson (kd) om hur de höjt parkeringstalen i Stockholm.
5. Parkeringstalet vid nybyggnation ska höjas.
Uppfyllt. Parkeringstalet är höjt till 1,0 per bostad enligt beslut av kommunfullmäktige 2006-12-08. (källa: Ett friare Stockholm – Halvtid)
Det lilla talet 1,0 är inte vilken liten siffra som helst. Det anger kvoten bil/bostad och är ett minimikrav. Med andra ord vill alliansen att varje bostad skall ha minst en bil knuten till sig.
Henriksdalshamnen där 528 parkeringsplatser genererar 1500 ton koldioxid varje år.
I Henriksdalshamnen har Stadsbyggnadskontoret "bara" fått ett parkeringstal på 0,6. Henriksdalshamnen har dock ett högt exploateringstal, vilket i sig inte är dåligt men resulterar i att även ett lågt parkeringstal genererar stora mängder bilar. Markkontorets tjänsteutlåtande för Henriksdalshamnen konstaterar med lätt beklagande ton att parkeringstalet är lågt.
Totalt parkeringstal inklusive markparkering ger ca 0,6, vilket är något under
behovet. Fler garageplatser ryms dock inte eftersom det är mindre lämpligt att
bygga under grundvattennivån.
Eftersom grundvattennivån är låg i Henriksdalshamnen är det svårt och dyrt för byggherrarna att bygga så djupa garage att varje bostad får en parkeringsplats. När man bygger under grundvattennivån måste källarväggarna göras vattentäta, som skrov, husen blir till båtar och riskerar att flyta iväg när vattnet stiger. Stora kostnader och bekymmer för byggherrarna, allt för att uppfylla en liten siffra som kallas parkeringtal.
Markkontoret skriver att ett parkeringstal på 0,6 "är något under behovet". Jag ställer mig frågande till hur de vet vilket behov Henriksdals framtida boende har av bil? Bör vi tala om bilen som ett "behov" över huvudtaget?
Exploateringnämnden godkänner det låga(!) parkeringstalet den 15 februari 2007. Dock reserverar sig Emilia Hagberg (mp) och Torkel Tigerschiöld (mp) och föreslår en sänkning av parkeringstalet:
Parkeringsnormen kan sänkas till 0,35.
Ett särskilt uttalande görs av ordföranden Joakim Larsson m.fl. (m) och ledamoten
Gulan Avci (fp) där de bemöter miljöpartiets förslag på ett lägre parkeringstal.
Nämnden noterar att parkeringstalet är lågt. Även om det finns tekniska svårigheter att
anlägga parkeringsplatser i Hammarby sjöstad är det angeläget att finna lösningar så
att parkeringstalet ökar.
Diagram framtaget av författaren. En bil släpper ut 3 ton koldioxid per år. Bostäder släpper ut 0,07 kg CO2/kWh när de värms med fjärrvärme från Hammarbyverket.
Men den kanske största orsaken till att minska på bilismen är att en svensk bil i snitt släpper ut 3 ton koldioxid per år. Att parkeringstalet "bara" är 0,6 gör att området huserar 528 bilar som tillsammans släpper ut ofantliga 1500 ton koldioxid per år. Miljöpartiets förslag på ett parkeringstal på 0,35 skulle generera 308 parkeringsplatser och 900 ton koldioxid per år. I båda fallen släpper bilarna ut mer koldioxid än bostäderna vilka enligt mina beräkningar släpper ut 700 ton koldioxid per år (från Hammarbyverkets fjärrvärme). Den svenska bostaden är inte ett miljöproblem på samma sätt som bilen.
Antalet bilar i våra städer har länge varit en valfråga. Tidigare har partierna lockat med fler parkeringsplatser för att fiska väljare. När vänder den trenden? När inser Stockholmaren, väljaren, att våra städer mår bättre av färre antal bilar? Forskare har sagt att varje person bara tillåts släppa ut 2 ton koldioxid per person för att jorden skall överleva. Jämför de 2 tonen med alliansens löfte: att varje bostad skall ha minst en bil knuten till sig som släpper ut 3 ton koldioxid.
Jag tror att det enda sättet att minska på bilismen i Stockholm är att göra den till en valfråga. Vi måste fråga våra politiker vilka parkeringstal de vill ha.
Vem vill rösta på alliansen när de lovar minst en bil per bostad?
Foto: Lars Backhans. Henriksdalshamnen betraktat från en båt på väg mot Danvikstull.
FAKTA HENRIKSDALSHAMNEN
Parkeringstal 0,6.
Totalt antal parkeringsplatser 528 bilar
Exploateringstal 3
Antal Bostäder: 880. Ljus BTA Bostäder och Lokaler 94,000 kvm.
CO2 utsläpp Bostäder och Lokaler: 700 ton per år (beräknat med siffror från Hammarbyverket).
CO2 utsläpp bilar: 1500 ton per år.
kommentarer
Hej. Jag vill tipsa om ett nytt sätt att hantera bilparkering i stadsplanering. Flexibla parkeringstal, se www.innpark.se
Roland, jag håller med dig.
Jag var själv med i bilpoolen i Hammarby Sjöstad under många år, men efter att priserna stadigt ökat, samt att tillgängligheten minskat så valde jag tillslut att hoppa av. Det gick inte att boka en bilpool mindre än en vecka i förväg. Istället hoppade jag på tåget att köpa en miljöbil när man fick en premie på 10k samt gratis parkering. Jag räknade ut att det skulle bli billigare än att använda bilpoolen, dessutom hade jag fri tillgänglighet på bil.
Med en så stor efterfrågan som finns för bilpool i HS så måste det till mer bilpoolplatser. En kollega till mig föreslog att man lägger bilpoolplatser i garagen i bostadshusen. Jag tycker det var en bra idé.
Vi på Danviksklippan vill att vi får tillbaka pool-tänket för Hammary Sjöstad
Bilen är något många älskar, de köper biltidningar och känner sig förverkligade när de äntligen sparat ihop så mycket att de kan köpa den där bilen de drömt om. Bilen har för många varit något enbart gott i många decennier. Att få någon att avstå från sin bil, som trott och älskat den i flera decennier är svårt, ofta omöjligt (lika svårt som att få Sten Nordin att cykla till jobbet). Att få folk att avstå från bilen tror jag man gör genom att visa på den frihet det innebär att inte äga en bil. Det finns goda exempel på städer där bilen har en ickebetydelse. Jag har själv bott i New York och där har nästan ingen bil. Ingen verkar sakna bilen där. Städer blir vackrare bilar. Vem vill se Gamla Stan med bilgarage under husen?
Man kan verkligen undra värför det är bostäder som ska ta hela smällen!!!
En liten jämförelse: I andra område -t. exempel medicin, hälsa- så har det mognat fram tanken att man ska alltid göra något åt källan. Sitter man sned på sin stol när man jobbar så tar man inte massor med tabletter för att det gör ont, man forsöker förebygga det!!! Det är väl precis motsatsen när det gäller bostäder, alla åtgärder du berättar så tydligt i din artikel skulle man kunna skippa om man bara vågade tänka annorlunda. / sandro
Efter att ha läst om Stockholms förhållande till sina parkeringstal kom jag mig för att fundera över två andra platser jag bott på nu de senaste åren.
Först Majorna i Göteborg, Ett vacket område av Landshövdingehus i gatustrukturer planlagda på 10-30-talet, då bilar inte var en jättestor fråga i dessa arbetarklassbetonade kvarter. Majorna är idag berömda för sina vackar innegårdar med uteplatser, trädgårdsväxter och lekplatser. Majaorna är idag också berömda för sina till bristningsgränsen av bilar fyllda gator, eftersom det samtidigt är ett barnrikt område så blir det något farligt att korsa de oöverblickbara gatorna.
Det andra ömrådet jag tänker på är Väster i Örebro som visserligen inte har landshövdingehus men ändå på många andra sätt liknar Majorna. Skillnaden är dock att här används aå gott som alla tillgängliga innergårdar till parkeringar medan gatorna är rätt fria med gångbanor, cykelvägar och ett rikt gatuliv. Jag misstänker att det är så att fastighetägarna i efterhand fått krav på sig att ordna P-platser enligt för mig okända tal.
Poängen med dessa båda exempel är att antalet bilar verkar i båda fallen vara konstant. Parkeringsnormer känns som ett alltför trubbigt verktyg att reglera sådana saker, eftersom bilen nog snarare är en livsstilsfråga. Allra helst skulle ju arkitkturen fungera som motivation till att inte använda bilen. Hur kan staden ändra attityder? Är det någon som vet så säg gärna till.
Det ska också tilläggas efter att flyttat till Örebro från alla-känner-någon-som-jobbar-på-volvo-Göteborg så upptäcker jag att det här faktist finns flera som blir provocerade av det faktum att jag inte anser mig behöva någon bil.
Ursäkta det långa inlägget, det är lätt att babbla på, det svåra är att fatta sig kort.
skriv ny kommentar